Med fjärilar i magen – första skoldagen på Påhlmans Gymn

En trygghet spred sig i rummet

Det var en varm augustimorgon, nervositeten låg som en dimma i luften, men känslan av förväntan övervägde allt. Första skoldagen var kommen. På perrongen på Odenplan stod de, elever som alla hade blandade känslor över hur de kommande tre åren på Påhlmans gymnasium skulle bli. Fjärilar i magen på vägen från T-banan, blicken gick åt alla olika håll för att kolla om tjejen med den blå väskan eller killen med den svarta kepsen också var på väg till mot den nya skolan.

Nervositeten var som högst när vi väl kom in i den rödbruna tegelbyggnaden som skulle bli den nya skolan de kommande tre åren. Alla elever som valt ekonomiprogrammet blev instruerade att gå in i aulan och sätta sig ner på raderna av stolar för att lyssna på rektorns och lärarnas välkomnande. Det var ett varmt välkomnande, känslan av glädje och trygghet spred sig i rummet medan fjärilarna i magen försvann alltmer.

Det var dags för upprop; först ut var den nya EK-EK klassen. Namnen på de nya eleverna rabblades upp. Eleverna ställde sig upp nervöst, benen skakade och ögonen spärrades upp för att kolla vilka som nu också stod upp. Nervöst gick de ut ur aulan för att försiktigt i led gå upp för de grå trapporna med vita väggar till våning tre. Mumlandet studsade mellan väggarna i trapphuset. Frågor som “Vad heter du” eller “Var bor du” hördes som ett eko under vägen upp mot våning tre. Efter några sekunder som kändes som minuter syntes äntligen en trea på väggen. Glasdörren öppnades upp mot en korridor med skåp uppradade mot väggen, vitgrå målade väggar och speglar i slutet av korridorerna man kunde snegla lite på de nya klasskamraterna. Med små steg gick den nya klassen genom korridoren. När korridorerna tog slut så kom plötsligt en stor allmän plats med massa soffor och fåtöljer, ett bibliotek med glasväggar och mitt i allt stod ett stort grönt biljardbord.

Lärarna tog ton

Dörren in till klassrummet hade en glasruta från golv till tak. Det var möblerat med bruna bord på rad och stolar med svarta dynor. Vita papperslappar med namn stod vid varje plats. Ögonen rörde sig fram och tillbaka vid varje bord för att hitta platsen med ens namn på. Ljudet av skrapande stolar ekade genom klassrummet. Några förvirrande personer stod fortfarande upp för att de inte hittat sitt namn än. Snart har alla hittat sin plats.

Lärarna tog ton, välkomnade klassen och berättade om hur framtiden på Påhlmans gymnasium skulle se ut. Namnlekarna som man hela sommaren hade stressat över att leka startade. Tankarna började snurra. Vilka djur börjar på min bokstav? Vad hette han eller hon bredvid mig nu igen? Leken var snabbt över. Nervositeten minskade engagemanget i leken och det tystnade snabbt efter alla namn och djur var upprabblade. Tystnaden spred sig i rummet. Lärarna tog ton ytligare en gång, men nu inte med ett välkomnande utan ett tack för att just vi hade kommit idag och börjat på Påhlmans.

På tunnelbanan hem

Efter den korta dagen som hade känts som en evighet så var första skoldagen över. Alla känslor man hade känt under dagen kom i kapp och gjorde en utmattad. Vi sa hejdå till lärarna och den nya klassen började bege sig tillbaka till Odenplans tunnelbanestation för att åka hem. Vissa åkte till Täby och andra till Huddinge. På tunnelbanan hem fick man en till chans att lära känna de som skulle åt samma håll. Det var ytliga frågor som “Vilken skola gick du på innan?” eller “Går du på någon sport?”. Även fast det var ytliga frågor så fick man ändå känslan av att man har lärt känna de nya klasskompisarna.

Det var en dag med många känslor, både positiva och negativa. Tankarna surrade i huvudet på kvällen. Hade man skämt ut sig under dagen, verkade den nya klassen bra eller om man valt rätt kläder. Alla dessa tankar kan stressa upp en men det är viktigt att komma ihåg att alla har exakt samma tankar som du. Alla var precis lika nervös och ingen märkte ifall du gjorde något som du tyckte var pinsamt. Troligen tänkte ingen annan på det förutom du. Första skoldagen kommer inte sätta en stämpel på vem du kommer vara de kommande tre åren. Första skoldagen är en dag som du bara ska njuta av för om tre år så kommer den sista dagen med den “nya” klassen. Det kommer gå fort till studenten som också är en enda kort lika fylld med känslor av nervositet och fjärilar i magen

Författare: Elin Ahling ekonomiprogrammet